Recension: Mario and Sonic at the Olympic Winter Games (DS)

Kan Nintendo DS-versionen av Mario och Sonics Vancouver 2010-spel vara något att hänga i julgranen?

Av Nima Peyravi Latif

Olympiska vinterspelen har aldrig gjort sig särskilt bra som tv-spel. Button mashing, medioker grafik och repetetivt upplägg. En spelgenre dömd att misslyckas redan från början och inte blir det bättre när man i "Mario & Sonic at the Winter Olympic Games" slängt in Nintendos respektive Segas maskotar Mario och Sonic. Att spelet dessutom är en officiell Vancouver 2010-titel ger mig gåshud.

I Nintendo DS-versionen har man av någon anledning slängt in en äventyrsdel. Hör och häpna, ärkeondingarna Bowser och Dr. Eggman har smält all snö när Mario och Sonic anländer till Kanada. Jag stänger av en stund, tar ett djupt andetag och förmår mig att spela genom det, då det trots allt är min uppgift som spelrecensent. Adventure Tour-läget (som det kallas i spelet) går ut på att gå runt och leta efter kistor med det som behövs för att utföra vinter-OS-grenar. Därefter utmanar du Mario och Sonics vänner (som av någon outgrundlig anledning står och väntar vid anslagstavlor) i de grenar som erbjuds. Kontrollmässigt är denna del en pinsam kopia av The Legend of Zelda: Phantom Hourglass, fast utan fiender och med sämre kontroll. Och det här är förmodligen det enda Mario-spelet där du går runt och samlar kuriosafakta kring Olympiska spelen under åren som gått.

De spelbara momenten kommer i form av de klassiska vinter-OS-grenarna såsom skidåkning, snowboardåkning, bob, ishockey, curling, backhoppning och så vidare. Dessutom har man lagt till så kallade "Dream Events", där man får chansen att köra flygande skidor, ha snöbollskrig och köra mer extremsporter. Dessa är snäppet vassare än de "riktiga" grenarna, men man hade kunnat utnyttja DS-pekpennan så mycket bättre än vad man gör. I snitt lägger man 1,5-2 minuter på varje gren som sällan är mer än att bara hamra på bestämda knappar. Som i skidåkningen, där du bankar på L- och R-knapparna så fort du bara kan och aldrig ens får styra karaktären. Jag som alltid drömt om att styra Donkey Kong på skridskor. Vad hände med spelbarheten? Äventyrsläget har dessutom på tok för mycket dialoger som den yngre publiken skulle spy galla över. Vad tänkte utvecklarna med och vilka vänder man sig till egentligen? Nåja, curlingen och längdskidåkningen är, sunkigheten till trots, trevliga och lätt beroendeframkallande. Hade man adapterat detta och tillämpat det i resten av spelet kanske man nått godkäntgränsen ändå.

Det spelar ingen roll att du kan välja mellan en uppsjö av Nintendo och Sega-karaktärer med lite olika egenskaper; för spelmässigt är denna DS-titel trasig. Att bygga ett spel på mini-spel där du knappt är engagerad gör att jag direkt underkänner det, så är det bara. Den enda grenen som trots det undermåliga upplägget sticker ut är curling, där en del precision och taktik faktiskt kan användas. Annars är resten av spelets grenar relativt lätta och hutlöst tråkiga. Och likt Wii-versionen finns tonvis med belöningar att låsa upp, men jag orkade i ärlighetens namn bara plocka ett fåtal. Jag är ledsen, men motivationsnivån ligger inte på topp när man är upptagen med att hitta något vettigt i "Mario and Sonic at the Winter Olympic Games".

Ska man dock ge lite positiv feedback kan jag säga att DS-versionen är härligt färgglad och inte eftersträvar realism som de traditionella OS-spelen. Grundidén genomsyrar titeln; man ville göra ett mer attraktivt Vinter-OS till Nintendo DS genom att mjölka ur klassiska karaktärer. Det är lätt att bli alldeles till sig på grund av klassisk betingning när man återser karaktärer i detta lir som faktiskt är tv-spelshistoria. Men snart inser man att denna titel egentligen bara en tragisk sammansättning av vidriga minispel (förutom curlingen och längdskidåkningen).

Att man på fullaste allvar säljer denna smörja för fullpris skrämmer mig. Fast det är klart, vill man som förälder ärra sina barn för livet och få dem att hata tv-spel så är "Mario & Sonic at the Winter Olympics" till Nintendo DS ett givet köp.