Vidare

Av Erik Costoulas den 15 mars 2010

Efter ett fantastiskt år på Gamezine har det blivit dags att gå vidare. Det här inlägget blir därför den här bloggens avslutning.

Jag har haft en otroligt roligt tid på Gamezine. Hunnit med besök på både Gamescom och Tokyo game show, skrivit hundratals artiklar, blogginlägg och recensioner, och dessutom fått några fantastiska bekantskaper på kuppen. Det är naturligtvis inte utan vemod man lämnar något sådant bakom sig. Samtidigt är jag väldigt peppad på min nya hamn i etern - Level7.nu - där jag skriver under namnet Erik C.

Inte mycket mer att säga antar jag, annat än att all min kärlek går ut till gänget bakom Gamezine och alla läsare. Tack för ett grymt år!

Om någon vill nå mig framöver finns jag på erik.costoulas(snabela)gmail.com

Allt gott,

Erik

I blindo

Av Erik Costoulas den 05 mars 2010

Jag är lite osäker på hur givande det egentligen är för en blind person att spela igenom Zelda: The Ocarina of Time, eller något spel överhuvudtaget. Med risk för att låta okänslig har jag alltid känt att det visuella gör spelet, och att blinda därför inte behöver göra sig besvär (möjligen med undantag för delfinpojken).

Videon nedan visar hur fel jag har haft.

Ta stolthet i tum-missbruket

Av Erik Costoulas den 04 mars 2010

Fara å färde. Enligt en artikel på DN.se riskerar den yngre generationens konstanta användning av tummarna att göra oss till "tum-missbrukare".

Ergonomen Ewa Gustafsson uttrycker sig i varnande ordalag om den skrämmande (nåja) utvecklingen.

"Vi ser en risk med den här intensiva tum-användningen som framför allt ungdomar utsätter sig för. De använder tummarna väldigt ofta, länge och med en hög hastighet."

Kanske inte jätteoroande, men i ett senare citat blir det desto mer intressant, då hintas det nämligen om att det utbredda tummandet håller på att förändra människan.

"Jag tror att det sker en övergång från pekfinger till tumme i många fall. Den äldre generationen sticker fram pekfingret för att trycka på något medan den yngre generationen har banat in tummen som första val."

Så, ergonomiskt eller ej, alla vi konsolspelare - som antagligen använder tummarna mer än någon annan grupp - håller på att bana väg för en helt ny, tumtryckande, generation människor.

Gustafsson kallar det skadligt. Jag kallar det evolution.

Hea7y Rain

Av Erik Costoulas den 03 mars 2010

Alla som har spelat Heavy Rain och har sett filmen Se7en har nog konstaterat ett visst släktskap mellan de två verken. Youtube-användaren LBQ2TS nöjde sig inte med att bara konstatera - han gick all out och kopplade ihop de två verken på ett ganska finurligt sätt.

Kul grej. Nu är det bara att luta sig tillbaka och invänta en Youtube-inflation av liknande Heavy Rain-mash ups.

En dåres försvarstal

Av Erik Costoulas den 02 mars 2010

Som om Dead or Alive: Paradise inte redan hade säkrat sin plats bland de mest politiskt inkorrekta spelen i mannaminne så går nu skaparen Yoshinori Ueda ut i ett passionerat försvarstal för spelets existensberättigande. Det går sådär.

Till Eurogamer hade Ueda följande att säga:

"We're certainly not trying to degrade women. They have beautiful bodies. We're trying to show off the beauty of their bodies but we're not trying to be degrading about it - we're trying to show that they are beautiful characters."

Så de visar kvinnornas vackra karaktärer genom deras vackra kroppar? You lost me at "degrade"...

Jag ifrågasätter för all del inte Uedas och hans kumpaners rätt att göra ett pubertalt fluktspel, hur idiotiskt det än må vara. Men undanflykten stinker ännu mer än vad spelet lär göra när det släpps i april, och en ärlig förklaring av spelets syfte hade varit välkommen.

Om du har bott under en sten de senaste halvåret så kan du kolla in trailern nedan för att se mer av det "karaktärsdrivna" spelet Dead or Alive: Paradise.

Canabalts kusin

Av Erik Costoulas den 01 mars 2010

Less på Canabalt? Frukta icke, ett fullgott substitut har nu letat sig ut på nätet.

Robot Unicorn Attack är ganska exakt som inspirationskällan Canabalt, fast ändå inte. Istället för dyster rymdinvasion bjussar nämligen Robot Unicorn på puttinuttigt och regnbågsfärgat enhörningshoppande till tonerna av Erasure. Tills man dör i en våldsam explosion alltså, då är det inte så puttinuttigt längre.

Roligt är det hursomhelst, och Robot Unicorn Attack sportar dessutom dubbelt så avancerade kontroller som kusinen Canabalt (dvs två knappar istället för en).

Spela här vetja.

Veckans trollsåpa är gamla nyheter

Av Erik Costoulas den 25 februari 2010

I helgen roterade en videoupptagning från Modern Warfare 2 på nätet. Videon visar en till synes maktgalen moderator, kallad The Pro, när han bannar en användare helt omotiverat.

Så här på efterhand är det kanske uppenbart att något inte stämmer med den där videon, men när jag först såg den tyckte jag att den var hyfsat övertygande. Och reaktionerna från upprörda spelare lät inte vänta på sig. Världen kändes lite ur led. Är det plötsligt moderatorerna på Xbox Live som är skitstövlarna? Efter att man i åratal utsatts för headset-gapande förpubertala småtroll, ska vi plötsligt behöva oroa oss för onlinecommunityns egna ordningsmakt också?

Microsoft gick genast i försvarsställning och sa att videon var kraftigt redigerad. Så där hade det inte alls gått till, tydligen. Och nu har de backat upp sina ord med en ny version av videon som visar det ack så välbekanta lätet från ett tvättäkta troll.

Microsoft talade alltså sanning. Moderatorn hade bara gjort sitt jobb (om än med en otrevlig ton).

Men även om ordningen därmed är återställd så lyckas den här såpan bara påminna mig om en gammal sanning: online-miljöerna lockar fram det allra ruttnaste från vissa spelare. Skyddade av nätets och gamertagens anonymitet anser sig trollen ha full rätt att provocera, förolämpa och störa. Och tristast är att ingenting tycks ha förbättrats genom åren. När jag för ett tiotal år sedan började spela online, då i publika Counter Strike-matcher, stötte jag ständigt på det här beteendet. På den tiden använde de sig visserligen av tangentbordet för att spy sin galla, och utförde konstanta team-kills för att störa medspelarna, men samma meningslösa illvilja som videon ovan visar fanns redan då.

Man blir trött.

Med det avslutar jag bloggveckan. En snabbvisit i gamla hemstaden London väntar. Åter på bloggen nästa vecka.

Vart går din sexhundring egentligen?

Av Erik Costoulas den 24 februari 2010

Tårtan ovan - som jag helt skamlöst saxat från en LA Times-artikel - visar vart dina stålar tar vägen efter ett besök i spelbutiken, åtminstone om man får tro på OnLive-grundaren Steve Perlman. LA Times saxade nämligen själva siffrorna från en av hans föreläsningar förra veckan.

Alltså: En fjärdedel av kakan går till butiken, knappt en åttondel till konsoltillverkaren, lika mycket till retur av osålda spel, och hälften av det - knappt en sextondel - till distribution och materialkostnad. Och så, till sist, kommer spelutgivaren in och roffar åt sig nästan halva beloppet.

Nu vet du det.

Cream Wolf

Av Erik Costoulas den 23 februari 2010

Ett nytt våldsamt spel har letat sig ut på nätet. I Cream Wolf ska du göda intet ont anande barn med glass. När de kommer tillbaka för mer glass väntar en överraskning: du äter upp dem.

Upplägget kanske gör att det här låter som ett spel av samma skola som Manhunt, men Jack Thompson och hans likar kan sova lugnt den här gången. Under Cream Wolfs våldsamma upplägg hittar man nämligen en lättsam varulvshistoria av samma dramatiska kaliber som, säg, Teen Wolf. Men jämfört med de flesta browser-spelen av den här typen finns här också ett visst djup.

En omgång löper i två moment: dagtid, när den beräknande varulven göder barnen från sin glassbil, och under fullmånen, när han drar fram över gatorna i varulvsform och äter upp sina offer. Ju fler barn du lyckas äta upp desto fler glassmaker får du som i sin tur lockar nya barn. Glassuppgraderingar och feta barn? Det hela är ganska awesome.

Cream Wolf är - som sådana här spel är mest - en bagatell, men det är en charmig sådan. Det skadar inte heller att spelet paketeras i en avsiktligt simpel look med sköna retrovibbar som för tankarna till ye olde C64-spel. Bakom Cream Wolf står förresten indiefolket på Messhof och PixelJam, varav den sistnämnda även har gjort Mountain Maniac som är ytterligare en pixlig och våldsam charmfest.

Jag tycker att du ska testa Cream Wolf. Allt det kommer att kosta dig är några minuter. Och om du gillar det borde du även lira Mountain Maniac.

Riddim

Av Erik Costoulas den 22 februari 2010

Trummisen Patrick Flanagan har skapat ett automatiserat percussion-band med hjälp av två hackade Wiimotes, egentillverkad mjukvara och några motoriserade trummor.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det här är fullkomligt genialiskt eller totalt meningslöst, men svänger gör det ju i alla fall.