Nygammal grottflygning i PixelJunk Shooter

Av Erik Costoulas den 11 december 2009

Den exakta tidpunkten är något diffus, men någon gång under de första åren av 90-talet fick jag en kopia av Gravity Force till min Amiga 500. Det var en ögonblicklig förälskelse.

Gravity Force var inte på något sätt det snyggaste eller mest avancerade spelet till Amigan - långt därifrån - men spelets bristande utseende kompenserades mer än väl av den oförfalskade spelglädje det innebar att flyga sitt itsy bitsy rymdskepp genom trånga gångar i en ständig kamp mot gravitationen, fiender och soppatorsk.

På den tiden var jag inte särskilt bevandrad i spelhistoria (det är jag för den delen inte nu heller), så jag var helt ovetande om att Gravity Force bara var en av de många grottflygare som hade dykt upp till 80-talets spelplattformar, och som sedan fortsatte att släppas under 90-talet. Den första grottflygaren släpptes både som arkadspel och till Atari 2600 och gick under namnet Gravitar, men det var först när stilbildaren Thrust (bild till vänster) släpptes 1986 som genren tog fart på allvar när en uppsjö klonade varianter började släppas under andra namn (Gravity Force var en av dem).

Listan på grottflygare kan alltså göras lång, men lyckligtvis slipper jag anstränga mig eftersom Moby Games redan har satt ihop just en sådan (även om den inte är helt komplett).

Idag, knappt ett tjog år efter mina sejourer med Gravity Force, har jag jag spelat grottflygare igen, den här gången på min PS3. Det är PixelJunk Shooter (bild till höger), som släpptes igår på PlayStation 3, som står för dagens gravitationstrotsande eskapader.

Vid en första anblick är PixelJunk bara ännu en Thrust-klon i mängden (om än i modern kostym). Spelmekaniken och gripklon känns båda ytterst välbekanta, och till och med vissa av fienderna (de väggfasta kanonerna) är återvunna från det glada 80-talet. Skrapar man lite på ytan hittar man dock en hel del innovation också.

Vissa traditionella beståndsdelar från genren - som behovet av bränsle och att rymdskeppet exploderar vid kontakt med en vägg - är förpassade till historien. Samtidigt introduceras en nyskapande och väldigt belönande pusselmekanik där man måste använda olika element - exempelvis eld, gas, is och vatten - för att ta sig fram genom grottorna. De här pusselmomenten, sammantaget med den gulliga estetik som har blivit ett signum för spelen i PixelJunk-serien, gör PixelJunk Shooter till ett helt nytt, och väldigt charmigt, återbesök i grottorna. PixelJunk Shooter är inte en klon trots allt, det är en hyllning. En bra sådan.

Jag är hittills bara ett par timmar in i spelet, men det känns som om PixelJunk Shooter kommer att bli en helt ny förälskelse, sisådär 20 år efter det att Gravity Force först introducerade mig för grottflygande.

PixelJunk Shooter kostar 70 bagis på PSN. Det känns det värt.